För några år sedan fick jag förtroendet att sälja en fin franskbyggd båt som endast seglat några få dagar sedan hon levererats från varvet ett par år tidigare. Under däck luktade det nytt. Dessutom hade ägarna låtit installera all tänkbar utrustning, med mycket teknik som bland annat bog-och akterpropeller kopplat till ett smart styrsystem.

En spekulant flög över från England till ett kallt och grått Göteborg en decemberdag för att titta på båten och föll pladask, detta skulle bli familjens sommarbostad i Sverige ett par år innan de skulle segla hem och tulla in båten innan brexit. Båten stod instuvad i en hall och köparna fick ge sig till tåls några månader innan sjöbesiktning och sedan leverans kunde ske.

Strax efter att isen lämnat Bohuskustens vikar sjösattes båten. Köparna satte sig återigen på ett plan över Nordsjön och anlände med förväntningarna på topp. Jag, besiktningsmannen Peter och far och son från köparfamiljen träffades för en provtur innan affären skulle göras klart och båten skulle lämnas över till de nya ägarna.

Innan vi kastade förtöjningslinorna checkade vi så alla system gick i gång men akterpropellern ville inte vara med. Hmm… En kille från varvet där båten låg hoppade ner i båten med lite kablar och mätutrustning. Efter en stund kom han upp igen och bad oss testa. Nu så!

Vi kastade loss och stävade ut. En stilla förmiddag med solens första vårstrålar som kämpade sig över trädtopparna och gav hopp om livet. En bit utanför hamnen påbörjade Peter sina tester av motor och utrustning. En av testerna gick ut på att fresta på bog och akterpropeller lite så vi gjorde en 360 graders snurr. Plötsligt hör vi ett rop från ruffen; FIRE! Köparsonen kommer upp med väldig fart, ”Fire in the aft cabin!”

Hur långt har vi till närmsta brygga, klarar man simma dit i det kalla vattnet hann jag tänka. Det tar bara en sekund för mig och Peter att synka ihop oss. Jag tar rodret medan Peter rusar ner, får tag i en brandsläckare och vidare mot akterkabinen. Där nere står en liten låga upp från batterierna. Peter klämmer av ett par puffar med pulversläckaren och sedan är situationen under kontroll. Vi slapp simma, puh.

Tydligen hade man kopplat ihop akterpropellerns batteri med förbrukningsbatterierna med en startkabel av en för klen dimension vilket orsakat värmeutvecklingen som startat branden. Som tur var hade luckan till batterierna lämnats öppen så branden upptäcktes i tidigt skede.

På otroligt många av de båtar vi säljer visar sig brandsläckarna vara obrukbara vid besiktningen. Service/bytesintervallen på en pulversläckare ska vara 5 år, men ofta stöter vi på släckare som passerat 15 år! Vänder man släckaren uppochned och lägger örat mot ska man höra ett sss-ljud när pulvret rinner genom släckaren. Är släckaren för gammal hör man istället en duns när stelnat pulver faller ner. Se efter dina brandsläckare inför säsongen och byt alla släckare som är äldre än 5 år, det är en billig båt och livförsäkring!

//Aron Borg, Mäklare Bohuslän